Eva i den ofullkomliga trädgården

Av Gustav De Gaacz

I denna nya bildsamling har vi fokuserat på digital och surrealistisk representation i två välkända stilar: renässansen och bilden av Eva i ett boschianskt paradis – inspirerat av Hieronymus Bosch, eller "El Bosco", som han kallas på spanska. Hans verk kan ses på Pradomuseet i Madrid och utgör en del av den sena gotiken.

Bilden av en Eva omgiven av "boschianska" djur – förvridna varelser som symboler för den personliga tragedin som följer av bristen på absolut lydnad inför en allsmäktig Gud – leder oss till att skapa en antites till vad det sanna paradiset skulle vara, om den gudomliga rösten hade följts och kunskapens värde förlorats. Eva ville veta mer – och blev straffad för det.

Dessa nya bilder är ren konst och en ny tolkning av den bibliska berättelsen om den bibliska kvinnans öde. De fungerar som en källa till antitetisk ikonografi mot den idealiserade bilden av det goda, det spektakulärt bättre och det vackra, enligt Boschs skrämmande dikotomi mellan helvete och paradis.

I de skapade bilderna är Eva inte perfekt – en inneboende mänsklig egenskap. Hon är straffad och förutbestämd att bli något ofullkomligt, likt djuren i Boschs verk. Denna ofullkomlighet är det verkliga straffet som samhället försöker korrigera genom skapandet av en ny kvinna: extremt förändrad, objektifierad, nästan perfekt, kirurgiskt modifierad – ett falskt och syntetiserat koncept.

En idealisk kvinnlig modell som förs vidare till nya generationer, och påverkar även det manliga. Idag är det vanligt att kvinnor stoltserar med sina skönhetsoperationer som ett tecken på personligt offer – för att återvinna den skönhet som Gud en gång gav dem, innan de bet i äpplet.

Samhället, format av deterministiska religiösa värden, visar ofta ett slags avsky för det naturliga kvinnliga utseendet – eftersom Gud degraderade kvinnan från sublim skönhet till en ofullkomlig varelse som föder med smärta. För många är därför kvinnans naturliga utseende själva bilden av detta religiösa straff – inget att vara stolt över.

Vi vet också att i renässansens vackra skapelser – som bygger på bibliska berättelser – utelämnas andra levande varelser. De ofullkomliga varelser som Bosch skapade som straff för dem som avvek från doktrinen finns där, surrealistiska, fortfarande närvarande. De har inte försvunnit – och är lika ofullkomliga som människorna själva.