Tre målningar om människans situation – att ständigt befinna sig under doktriner som får henne att leva dissocierad. Att leva utan att vara knuten till sin kultur och sina traditioner, till sina innersta mänskliga värderingar, till sin religion eller sin person. När omdefinieringen av stabila värden förstör det etablerade.

Dessa verk har skapats som varelser som håller på att upplösas i ett landskap som förändrats av stormen som hotar (i två av verken) i fjärran, och som kommer sopa bort de sista försöken att uppnå homogenitet, till och med ta med sig det värdefulla som skyddas vid fötterna av en ofullständig individ, som dyrbara färgade ägg. I verket med det gyllene bröstet (det första som målades i denna serie) ser vi hur de kroppsliga elementen som representeras i ögonen, läpparna och de röda fibrerna (musklerna) börjar separeras från helheten av stormens kraft. Armar och ben finns inte längre kvar för att fly, vilket lämnar de återstående underordnade elementen till stormens öde.

Det dubbla porträttet av det tvåsidiga ansiktet är det mest representativa för denna dissociation – ett psykologiskt fenomen där individen inte längre verkligen betraktar sig själv inom sitt sanna emotionella Jag. Den kristallina bakgrunden likt vatten är spegeln där han ser sig och inte känner igen sig själv. Individen som betraktar oss i profil eller framifrån kan vara den andra bilden – den sanna och igenkännbara – men de kan också båda vara en hägring av ett tredje något, den som ser på verket (spegeln av en verklighet). Här är ansiktets element oigenkännliga: tänderna flyter som ballonger inne i en mörk mun med nekrotiska läppar, huden faller sakta av i en handling av (verklig?) förruttnelse, örat håller på att skäras av och en ögonglob försöker lämna sin håla för att överge profilfiguren. Vem är jag? (den som betraktar verket?) Mannen i profil eller den andre som ser på mig framifrån som i en imaginär spegel? Är jag de två som syns i verket? En som accepterar sig själv, blickar framåt, och en annan som gömmer sig med sin profilblick?

Landskapet representeras med en horisontell himmelslinje, gotisk till sin essens.

Glöm inte att dissociativa störningar är psykiska tillstånd som innebär en förlust av koppling mellan tankar, minnen, känslor, omgivning, beteende och identitet. De kan också vara resultatet av social ingenjörskonst, tillämpad för att skapa en försvagad individ inför senare manipulation. Dessa tillstånd inkluderar att fly från verkligheten och dess former (som i verken), vilket orsakar problem med att kontrollera vardagen (objekten som flyger i vinden). Dissociativa störningar uppstår ofta som en reaktion på omvälvande, ångestframkallande eller smärtsamma händelser och hjälper till att hålla svåra minnen borta (stormen, ålderdomen och annat). Dissocierade kan vi förlora det kollektiva och individuella minnet, till den grad att vi kopplar bort vår egen identitet. När vi bombas med klimatförändringar, demokratiska krig, etnisk och religiös rensning, med fega omdefinieringar av moraliska och etiska värden, liksom de postmoderna konstruktionerna av man och kvinna, kan man hamna i en djup dissociation – något som försöker lämnas som bevis i det konstnärliga planet genom dessa tre verk.