Dessa verk – fyra teckningar som presenteras här – utförda med olika färgade bläck på akvarellpapper, noggrant handmålade under de mörka nordiska nätterna i Skandinavien, är inget annat än en spegling av en stark längtan att uppleva färger under en strålande sol; men i själva verket ligger bakgrunden närmare en reflektion av det intensiva ljuset som snön avger under vintern. Temat i denna serie teckningar (över 10 totalt) talar om en surrealistisk abstraktion av sociala, mänskliga och filosofiska fenomen, översatta till biomorfa figurer som i sin tur uppmanar fantasin under dessa hårda vinterperioder.

Tekniken i sig är enkel, men den noggranna utförandet av detaljerna kräver större skicklighet och precision från en stadig och vältränad hand, upprätthållen av ett meditativt sinnelag under hela den kreativa processen och nedlagd i varje linje som dras på pappret. Konstnärens tålamod bygger på ett väl utarbetat och genomtänkt konstnärligt koncept, i enlighet med konstnärens egna definitioner av surrealistisk biomorfism.

Naturens biologiska former är den största inspirationskällan inom det abstrakta konstnärliga skapandet. Deras kraft ligger i formens utveckling under miljontals år av miljöförändringarnas tryck. Följaktligen är de oändliga – en källa till absolut inspiration. Konstnären strävar efter att följa denna källa, som började för många år sedan, genom att skapa små teckningar, skisser och blygsamma oljemålningar inom surrealismen – specifikt biomorfa former – formade av mänsklig isolering och det hårda nordiska vinterklimatet.

Med stor ödmjukhet påpekar konstnären att i biomorfismen i dessa verk finns en underförstådd frihet – en abstrakt, mental sådan. En frihet vars kaotiska existens vi gläds åt och som visar sig vara avgörande för den personliga lyckan. Skapandet av dessa former uttrycker ett euforiskt psykologiskt tillstånd – en glädje över den egna existensen – och de fungerar i sin tur som instrument för harmonisering mot livets vassa kanter som prövar vårt dagliga liv.

I det fria skapandet av dessa former föds och upprätthålls den egna identifikationen i relation till den omgivande naturen; den är följaktligen den rot på vilken vi växer och med vilken vi söker svar på existensens egna frågor.

Att skapa runda, komplexa former – utan någon fyrkantighet – harmoniserar själva skapandet och möjliggör en resa in i vårt eget undermedvetnas former. Skapandet av dessa former är i sig en drömlik resa inåt. Konstnären vill visa att konsten är något inneboende i existensen – och blir ännu mer närvarande när en fientlig miljö gör oss medvetna om vår egen bräcklighet och försvagar den estetiskt – vilket tvingar oss att omvandla allt till vänliga former så att vi kan leva ett vackrare liv innan livets slut.